Den amerikanska drömmen svämmade över när egen swimmingpool blev möjlig för en bredare publik att dyka i.
Swmmingpoolen är ett närmast unikt kulturellt fenomen under 1900-talet. Visst finns förebilder från antiken, precis som med det mesta, men användandet av privata badbassänger är något högst förunderligt. Och högst amerikanskt. Vad avslöjar de buktande formerna, vad döljer den krusade vattenytan som kvällstid reflekteras skimrande mot perfekta fasader? Vilka sociala mekanismer döljer sig där nere i djupet?
Tekniska förutsättningar lägger ofta grunden till kulturella skeenden. Bilen är ett utmärkt exempel på det. Swimmingpoolen som en mer utbredd företeelse har också sitt ursprung i tekniska innovationer. Den armerade betongen är en avgörande komponent i simbassängens uppkomst. Betong användes redan av romarna men att armera med stål gjorde att helt nya hållbara konstruktioner kunde åstadkommas. Därmed blev det också möjligt att anlägga pooler utomhus.
En annan viktigt beståndsdel i swimmingpoolen är reningen. De första bassängerna i början av 1900-talet använde ett enkelt system för påfyllning och avtappning. Från en högt belägen reservoar fylldes vatten på med självtryck. Genom starka doser av klorin hölls bakterierna undan och när vattnet till slut blev för smutsigt hälldes det bara ut och nytt fylldes på. En stor förbättring av hygienen kunde göras när filtrering infördes på 1920-talet. Med hjälp av stora pumpar cirkulerade badvattnet genom filter så att det blev rent och friskt. Särskilt i torra klimat där vattnet var en bristvara hade detta stor betydelse.
Allt detta var kostsamma projekt vilket gjorde att swimmingpoolen också blev ytterst exklusiv, en lyxprodukt som bara ett fåtal hade råd med. Skötseln av bassängen utfördes också av lejd arbetskraft, vilket ännu tydligare förankrade poolen i samhällets översta skikt. Det storskaliga, kostsamma och visuellt anslående gjorde att swimmingpoolen blev en manifestation för makt och rikedom. Denna sociala betydelse utnyttjades tidigt av aktörer som hade anledning att markera sin position i samhället, och en av dem var tidningsmagnaten William Randolph Hearst. Vid det palatsliknande residenset Hearst Castle, uppfört 1919-47, anlades överdådiga pooler både inne och ute. Med ett klassicerande formspråk som inspirerats av antiken blev badinrättningarna närmast ceremoniellt hanterade.
En annan värdeladdning som swimmingpoolen genererade var att simbassänger redan under sent 1800-tal hade använts av den engelska militären för träning och utbildning. På så vis fick anläggningarna en disciplinerande och fysiskt fostrande dimension. Den maskulint hårda karaktären markerades genom stramt rektangulära utformningar, långt utdragna för att kunna tävlingssimma. Simsport var också något som kunde förknippas med ridsport, jakt och annat stärkande friluftsliv i den engelska aristokratin.
1930-talets dyrkan av strömlinjer som fick bilkarosser att flyga landade också i swimmingpoolen. Ovala och runda former ersatte de strikt rätvinkliga. Med modernismens estetik infördes organiska krumbukter i poolens design och tävlingsmomentet fick ge vika för fantasi och rekreation. Den lekfulla inramningen av badet gav utrymme för mer frigjorda aktiviteter vilket passade väl in i Hollywoods drömfabrik. Poolen byggdes som en hemlighetsfull lagun i djungeln där filmstjärnor som Johnny Weismuller kunde släppa loss i exotiska utsvävningar, gärna med erotiskt laddade undertoner. Vattnet var en vild frizon som legitimerade det nakna. Viktlöst svävande i vattnets fantasivärld kunde Esther Williams virvla omkring i akrobatiska scener som inte gick för sig på torra land.
Den exklusiva och sensuellt associerade swimmingpoolen blev efter andra världskriget mindre lyxbetonad och avancerad när företeelsen spred sig till en bredare amerikansk allmänhet. Bakom förändringen låg en teknisk metod som möjliggjorde att på ett enklare sätt bygga pooler med komplicerade former. Metoden hette gunite och innebar att betongen kunde sprutas med tryckluft över en armering av stålnät. ”Gun” i gunite antyder också att man på amerikanskt vis sköt fast betongen som med ett stort gevär. Metoden hade funnits tidigare men blev nu allmänt spridd i takt med att också stål blev mer tillgängligt efter kriget som slukat allt av den varan.
Swimmingpoolens guldålder fick störst avtryck i Kalifornien och redan på femtiotalet fanns över en miljon privata simbassänger i den soldränkta delstaten, mer än vad som fanns totalt i resten av USA. En av de firmor som specialiserade sig på swimmingpooler var Paddock Pools som stolt levererade ”The Nations Finest Swimming Pools” till badsugna kunder i USA. Ytterligare en teknisk upptäckt var att göra språngbrädor i aluminium, vilket gjorde att spänsten ökade så att simhopparen for högt upp i luften. Denna uppfinning medförde också att bassängen måste göras djupare för att undvika olyckor.
Som social markör fick swimmingpoolen fortsatt användning fast tydligare kopplad till välbeställd amerikansk medelklass. Den fick bli en del av de ingredienser som sedan kommit att förknippas med amerikansk villakultur där barbecue och välputsad bil ingår.
I kalla Norden har swimmingpoolen av naturliga skäl inte fått samma betydelse som i USA, i stället cementerades själva begreppet som en ingrediens i vår föreställning av ”det amerikanska”. En nordisk version av Hearsts skrytanläggning är tidningsmannen Torsten Kreugers swimmingpool vid Häringe slott i Haninge söder om Stockholm. Den kom till i samband med att Kreuger blivit ägare till säteriet 1929 och anses vara Sveriges första. Även om privata badbassänger anlagts på svensk mark så är fenomenet högst sällsynt. I stället har vi våra kollektiva swimmingpooler i form av offentliga bad som vuxit fram när folkhemmet byggdes upp under 1900-talet. Vid turistanläggningar och hotell fick också simbassängen gärna heta swimmingpool för att bli lite spännande. En av dem var Snäcks swimmingpool utanför Visby på Gotland. Den byggdes vid slutet av 1940-talet och var med sina 33,5 meter Sveriges längsta. I välfärdssamhället var inte kulten av det privata ägandet lika utvecklad som i USA, och i femtiotalets Sverige fanns för gemene man vare sig ideologiska eller ekonomiska möjligheter att äga en egen swimmingpool. Men drömmen om en egen swimmingpool var säkert minst lika stark här som i staterna, vilket den ouppnåeliga bilden på omslaget till sommarnumret av Populär Mekanik 1961 åskådliggör: ”Simbassäng i trädgården från 475 till 15 000 kr.”